missjlm.blogg.se

Men när jag väl tar mig för att arbeta med honom, så finns bara vi här i nuet och hela jag blir så avslappnad och glad efteråt. Mycket är nog för att man måste verkligen vara här i nuet och i det man gör när man arbetar med honom, annars blir allt bara pannkaka. Både igår och idag är lysande exempel! Det blåste både igår och idag, bra mycket mer idag men hur som helst, han var lite uppjagad redan i hagen då han var själv. Gick ändå bra bredvid mig och väl i stallet lugnade han ner sig och började äta kraften. Efter en stund springer det förbi lösa hästar, hade slitit sig från ägaren, och P gick upp i varv och fick värsta adrenalinpåslaget, så hela han skakade. Jag gjorde i ordning han lite snabbt och tog ut han i paddocken. Väl där lugnade han ner sig ganska fort, mycket till hjälp av att de va en annan häst där inne, men också för att jag gjorde precis som jag brukar när vi tömkör och gör ingen stor grej av att han tittar på grejer utanför paddocken. Han fick t o m stanna av sig själv och titta extra där han behövde för att sen själv få gå vidare när han kände sig redo. 

Det är det vinnande konceptet vara lugn och göra allt samma-lika oavsett om han är på tå eller lugn. Han frustade gott och lyssnade bra även när de kom in fler hästar, även om han tittade åt deras håll ibland och tappade koncentrationen på mig för en liten stund. 

Idag då, det blåser ju som sagt ännu mer idag, men då han var lugn på väg in och hela tiden medan jag gjorde i ordning han så brydde jag mig inte så mycket om blåsten. 

Idag jobbade vi i repgrimma och med förtroende mellan oss men också att han ska våga tro på sig själv. Vi har nästan alltid några hinder ute och då de blåst ner lite hinderstöd, så började jag med att ställa upp dom med P bakom mig. Lite läskigt, men tog bara nåt steg bakåt ibland, vilket är helt okej. Sen började vi gå över bommarna som låg ner, precis som alla andra gånger så vågar han inte gå över i början fast jag går över först. Det krävs lite övertalning, men när vi väl gått över 2-3 gånger så går han på som han inte gjort annat. Bytte sen ställe och bommar, lite tveksam även där, men vågade gå över lugn och försiktigt mycket snabbare. Testade skicka han över bommarna själv också, blev lite fundersam först men det behövdes inte så mycket övertalning innan han klev över utan tvekan. 

Vår akilleshäl är ju när bommarna kommer upp en bit från marken, då är det som det låser sig i hela honom och han vet inte alls hur han ska ta sig över = blir väldigt osäker. Jag jobbar likadant även här och tillslut så går det ju men han kliver inte över lika självsäkert som på markbommarna. Detta har kommit efter att han fick panik med först vagn efter sig och sen när vi provade dra svängel och han fick panik. Han har ju hoppat litet hinder och travat över upphöjda bommar på töm före detta utan några som helst problem. Om det har samband med de han blev skrämd eller inte få va osagt, men det känns ju lite så. 

Hur som helst, jag avslutade med att flytta bogen, backa och sänka huvudet efter att han klivit hyfsat lugnt över upphöjda bommen. 

Även här, hade jag inte varit lugn, kunnat vara i nuet och låtit han få tid på sig och sen mycket beröm så hade allt blivit pannkaka och slutat med en ännu osäkrare häst. 

Visst jag kan önska många gånger att han inte va så överkänslig, men samtidigt så märks det ju väldigt tydligt när han litar på mig, nu ska han bara våga lita på sig själv med att han klarar mer än vad han tror. Och det kommer krävas oerhört mycket jobb av mig! Jag hoppas bara att jag är rätt människa för den uppgiften..

Han ligger ju ute på annons och dyker rätt människa upp så är han till salu..